Recension: Över gränsen, av Louise Kennedy

.

Över gränsen är Louise Kennedys debutroman. Det är en fantastisk roman som helt och hållet förtjänar alla de utmärkelser den fått. Jag skulle beskriva berättarstilen som minimalistisk och återhållen, och jag tänker på Ernest Hemingways stil, som också var handlingsorienterad, med tro på att läsaren förstår och blir berörd utifrån handlingar och ord, snarare än skildringar av känslor. Och förstår gör man, och berörd blir man.

Historien utspelar sig år 1975 i Belfast på Irland, mitt under den dramatiska och våldsamma period som kallas The Troubles, åren 1968-1998. Det började som en protest mot diskrimineringen av provinsens katolska minoritet och satte igång en blodig våldsvåg som under drygt 30 år kom att kräva över 3 700 liv.

Cushla är en 24-årig katolsk kvinna som arbetar dels som lågstadielärare, dels extra på familjens pub. Under ett arbetspass på puben lär hon känna Michael Agnew, en gift man, dubbelt så gammal som hon, protestant och advokat med civilkurage, som valt att ta sig an katolska klienter som blivit utsatta för brott mot sina medborgerliga rättigheter, såsom misshandel och hot på grund av sin katolska tro. Han bjuder in Cushla som lärare till irländska språkkvällar med sina vänner, och så påbörjas en på flera sätt omöjlig och förbjuden kärlekshistoria.

Varje morgon rapporteras om nya bomber som exploderat, fler människor som dödats eller skadats. Katolska familjer blir på de grymmaste sätt varse att de lever i ett protestantiskt område, grannar lägger sig rutinmässigt ned på marken för att kontrollera om någon har placerat en bomb under bilen innan de startar den. Cushla bor i ett område med både protestanter och katoliker, och är personligen ganska förskonad från allvarliga hot och trakasserier, men hon kommer ändå våldet nära. Dels genom familjen McGeown, vars son är elev i Cushlas klass, dels genom sin relation med Michael, som lever under en ständig hotbild.

Fru McGeown är protestant och gift med en katolsk man, vilket under den här perioden ansågs värre än att själv vara katolik. Spänningarna mellan protestanter och katoliker ökar gradvis, och grannarna skär av familjen McGeowns tvättlinor, kastar in hundbajs över staketet och gör familjens liv svårt. Vad du gör spelar ingen roll, det handlar om vad du är. När maken släpas bort och misshandlas nästan till döds, gör Cushla vad hon kan för att på olika sätt bistå familjen.

Kärlekshistorien mellan Cushla och Michael skildras realistiskt och okonstlat. Både den starka attraktionen mellan dem och åldersskillnaden och smygandet för att inte bli upptäckta. Jag blir berörd av hur väl författaren skildrar kärleken och livet som det kan vara, utan illusioner och utan att romantisera.

”Han hade händerna på ratten och de var prickiga av åldersfläckar. Han såg på henne och böjde fingrarna. Jag ringer snart, sa han.”

”Hon hade varit ett störningsmoment, det var allt. Det hade varit skönt att tänka på henne som oattraktiv och sjavig, att tro att Michael var fast i ett olyckligt äktenskap och inte kunde lämna sin värdelösa fru.”

Över gränsen är en gripande skildring av vanligt folks vardag och sätt att hantera nuet och tanken på framtiden, och av de människor som vågade arbeta för jämlika rättigheter och möjligheter med risk för sina egna liv, under en period av terrordåd och rädsla, men också av stort mod, omtanke och kärlek.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 301
Utgivningsdatum: 2023-08-11
Förlag: Albert Bonniers Förlag
.

Efter att ha läst Över gränsen vill jag sätta mig mer in i den nordirländska konflikten och läsa Patrick Radden Keefes bok, Säg inget, som fortfarande står oläst i min bokhylla och som beskrivits av Dagens Nyheters recensent som en briljant, gripande och spännande bok i gränslandet mellan undersökande journalistik, politisk historia, spiondrama och true crime.

Rättegång, körkort och födelsedag

Det har varit mycket fokus på Jackie de senaste veckorna ♥

I slutet av mars fyllde Jackie 18 år. Nu är det inte längre jag som skall anmäla frånvaro om hon är sjuk, det gör hon själv. Och jag har varit på mitt sista utvecklingssamtal, som tog sju minuter. Effektivt och bra, och absolut rekordtid :) Hennes artonårsdag firades fyra gånger. Hos sin pappa med halva släkten, här hemma med andra halvan av släkten, ute i Stockholm på nattklubb och en vecka senare här hemma med fjorton vänner.

Till släktfirandet hade Jackie önskat sig fransk potatissallad, potatisgratäng och pastasallad. Jag gjorde för första gången egen pesto, och nu undrar jag varför jag inte gjort det tidigare, det blev ju väldigt gott. Jag gjorde också asiatiska kycklingspett, dubbelmarinerad fläskfilé och laxsida med rosépeppar, havssalt och citron. Bella gjorde den godaste cheesecake jag ätit, med smak av citron och passionsfrukt. Och titta på bilden här ovanför så proffsigt fin den blev!

Sedan var det dags för Jackies vänner att komma hit och fira henne. Jackie och Sol dekorerade och gjorde bål, hällde upp snacks och fixade med bord, stolar och dukning. Jag hjälpte till med ost- och kexbrickor, sedan förvisades jag till gästhuset.

Shelly och jag gick promenader och väntade på våren, som till slut kom. Scillorna började slå ut. På påsklunch hos mamma började kycklingar kläckas, och vi kunde höra hur det pep och knackade på äggskalen när de hackade sig ut. Bilen fick sin första tvätt efter vintern. Jag var flera gånger på universitet i Uppsala och på juridiska biblioteket.

Vår! Ser ni hur biet har samlat blått pollen från scillorna på sina ben?

Jackie kallades till Tingsrätten för att vittna i ett misshandelsmål. Bella och jag följde med. Efteråt var vi utsvultna och åt väldigt gott på ChopChop. I högtalarna spelades en fin låt som jag sparade ned i en Shazam-lista på Spotify. Bella smygfotade mig ;)

Jackie skrev teoriprovet för B-körkort för ett par veckor sedan och i går körde hon upp och klarade det också, så i morse tog hon min bil och åkte och hämtade upp kompisar och körde bil till skolan – en milstolpe i livet!

Några blandade ögonblicksbilder från de senaste veckorna. Vi har varit litet trötta den senaste tiden, som Shelly på bilderna. En kombination av det jag skrivit om här, ont i halsen och en oväntad och väldigt ledsam händelse som drabbat en av våra närmaste väldigt hårt.

Hoppas ni har det bra och att ni får njuta av vårvädret ♥

Trädgårdsmässan Nordiska trädgårdar, april 2023

Första dagarna i april förra året besökte jag och Ullis Trädgårdsmässan.

Årets pelargon 2023 var Moonlight Guido, en orangeröd sort.

Jag köpte Jenny Strömstedts och Victoria Skoglunds fina trädgårdsbok. De inspirerar så mycket i sin podd, Röda vita rosen. Under förra året var det en av veckans höjdpunkter att lyssna på dem. De kompletterar varandra perfekt, stämningen är rå men hjärtlig, och de är så roliga tillsammans! Man ler och skrattar hela tiden! Under tiden jag fixar i stallet eller kör bil inspireras jag av alla tips och förslag om växter, placeringar, jord och allt annat man kan behöva veta när man vill skapa och sköta en prunkande, välmående trädgård.

När vi besökte mässan kändes den liten, men nu när jag ser bilderna fanns det ju mycket att titta på. Klicka på bilderna om du vill se dem i större format för att se detaljerna.

En krans av björkris vill jag göra och hänga på väggen på balkongen.

Jag blev så inspirerad på mässan av att inreda balkongen litet unikt och mysigt, men det var så mycket annat som tog tid förra året. I år är det kanske dags. Balkongen har hittills använts mest för att ligga och sola, och det är ju synd med tanke på hur fin utsikten är därifrån.

I nästa inlägg om året som gick blir det maj-bilder och sedan blir det bilder från studentfirande, midsommarfirande och en utflykt till Gnesta och Södertuna slott med Anni och Mia.

♥